Från Göteborg till norr

Alarmet tjöt klockan fyra imorse. “Åh, dags för en resedag – vad skönt” tänkte jag. Sitta och mysa på tåget, kika ut genom fönstret och dricka kaffe med bra musik i öronen. Fast egentligen, innerst inne, så visste jag väl hur denna resa skulle komma att bli. Nämligen precis som alltid; med tågstrul. För så blir det alltid när en har andra tider att hålla sig till. Nåväl.

Klockan fem hoppade jag på första bussen. Somnade och vaknade en hållplats innan den jag skulle gå av på. Skönt, vore jobbigt att ha missat att gå av. Hade ju missat nästa avgång. Sprang till tåget på centralstationen i Göteborg.

“Hej och välkommen till snabbt…”. Innan tågpersonalen hann avsluta meningen saktade tåget in utanför en stad hade personalen på plats glömt bort att vi skulle rulla in och inte fixat växeln för oss. Problemet löses, vi rullar vidare.“Vi har nu hamnat bakom ett godståg med mejeriprodukter till innehåll som prioriteras före oss” okej? Vi rullar vidare. “Lokföraren här, jag vill bara meddela att vi kör saktare för att det enbart finns ett spår att köra på grund av banarbete – vi rullar vidare så snart vi kan efter att ha skrivit på ett avtal”. Ett avtal? Jag och tåggrannen bröt ut i asgarv.

En timme sent in till Stockholm kom vi och det var dags att jaga tag i en ny biljett då vi båda missade vår anslutning. En ny biljett senare (som servicepersonalen fixade på ett ögonblick!) så rörde vi oss vidare mot ett ställe att äta på för att sedan skynda till nästa tåg.

När jag hade stapplat mig fram till plats 37 som var min plats så fick jag en konstig magkänsla. Jag tog en kik på biljetten och insåg snart att jag satt på fel tåg så snabbt fick jag skynda mig (läs: kasta mig ur) precis innan tåget rullade iväg mot en helt annan ort. Sprang tillbaka till kundcentret och upprört sa jag minsann att “tåget skulle stå på spår fyra…” varpå servicepersonalen lugnt och sansat berättade för mig att jag var en timme för tidig till nästa tåg. Jag skämdes, bad om ursäkt och hen fnissade till och var lugn trots att jag kommit instormandes.

Personalen påpekade dessutom att “din nya biljett är en 1 klass-biljett, gå och sätt dig i loungen du i väntan på nästa tåg som går om en timma”. Tackade för mig och gick vidare till loungen där jag nu sitter och sammanfattar min resa hittills. Mysigt har jag det och kaffe dricker jag med, vilket jag hade förväntat mig av resan, dock i en liten annorlunda miljö. Nu återstår bara en halvtimmes väntan innan resan fortsätter vidare mot Sundsvall. Vi får väl se, dagen kanske är full av överraskningar (haha….).

Advertisements

Att säga farväl

Jag har aldrig varit direkt bra på känslomässiga avslut. Att säga hejdå till en person, en situation eller annan händelse. Det kanske låter lite väl dramatiskt, men det är sant. Jag har liksom alltid haft saker hängande, tills gränsen är nådd eller tills att situationer löst sig naturligt i och med en tydlig brytpunkt.

Denna insikt kom precis till mig. Jag har precis satt mig i sängen i min vita studentlägenhet på ynka 20 kvadratmeter efter att ha varit iväg och skrivit min (förhoppningsvis) allra sista tenta på den obligatoriska delen av min utbildning.

Jag känner mig glad, nöjd, stolt, lättad, ledsen och sorgsen på samma gång just nu. Detta äventyr är liksom över snart? Och jag vet inte riktigt vart jag ska komma med denna lilla text, mer än att lätta på hjärtat lite.

Det är så många känslor som bara snurrar runt i huvudet på en och samma gång. Åh, satan vilket äventyr jag haft här, i staden här i norr som jag för alltid kommer att kalla för pluggstaden. Men äventyret är inte riktigt slut än. Måste ta tillvara på den sista perioden – för sedan ska jag vara med och rädda världen på riktigt.